Påskläsning: Gastronomisk självbefläckelse – Food Junkie av Mons Kallentoft.

Dinka - eleganta klockor 1495 kr

Vi presenterar stolt vår senaste medarbetare Johan som framöver kommer att leverera spännande läsning om mat i allmänhet, någon flaska vin i synnerhet och framförallt vara vår egen husgud när det gäller böcker. Först ut blir boken med nästan samma namn som vår sajt – food junkie.

Tycker ni Johan har rätt om boken nedan, kommentera gärna!

food junkie boken
Food Junkie av Mons Kallentoft.
2004 publicerades författaren Mons Kallentofts utsökta lilla matmästerverk Food Noir. En samling reportage med utgångspunkt i gastronomin där Kallentoft på ett lustfyllt och initierat vis återger en handfull kulinariska matäventyr. För oss med en faiblesse för ätande och drickande blev den omedelbart en klassiker.

När jag själv läste Food Noir för första gången 2006 föll jag raklång för Kallentofts matprosa. Hans sätt att skriva, språket han använde och hur han behandlade ämnet var makalöst bra. Jag ville bara ha mer. Jag dammsög gammelmedia och internet efter fler matartiklar signerade Kallentoft, och hittade jag något frossade jag i mig texten och fortsatte genast jaga efter nya.

Samtidigt som Kallentoft skriver om mat bättre än de flesta har hans matreportage och artiklar i den svenska matpressen blivit alltmer sällsynta. Troligtvis till förmån för Kallentofts framgångsrika deckarskrivande, ett skrivande som utan tvivel finansierat hans utsvävningar men med ett annat språk i en helt annan genre som inte fallit mig på läppen. Att jag har sett fram emot en ny bok av Kallentoft i samma anda som Food Noir är ett understatement, med det som bakgrund är mina förväntningar på Food Junkie således hyggligt höga.

I Food Junkie avhandlar Kallentoft livet, maten och döden och så här nästan ett decennium efter Food Noir har en hel del tallrikar passerat i revy. Kallentoft beskriver konsekvensen av det gastroknarkande han hängivit sig åt och de kulinariska äventyr han speglar ger inte alltid en så vacker yta att beskåda. Den ärbara vällusten är inte längre så ärbar utan känns snarare rätt sunkig.

Storyn i Food Junkie tar sin början i sjukhussängen där Kallentoft hamnat efter en kvälls dekadenta utsvävningar på Operakällaren. Från sjukhussängen rannsakar han sig själv och sina förehavanden i en monolog riktad till sin älskade hustru. Parallellt med hans genomgång av sina sinnliga njutningar löper en berättelse om de sexuella övergrepp hans älskade hustru och hans mor utsatts för i tidig ålder.

Jag har ett par problem med boken varav ett är formen. Food Junkie är ju till skillnad från Food Noir en roman och jag är som sagt inte överdrivet förtjust i Kallentoft i romanformat. Jämfört med Food Noir känns det här textmässigt konstruerat och jag saknar hans passion och låga. Jag upplever också att Kallentoft förändrat förhållningssätt. Han rapar upp restaurangupplevelser och namedroppar stjärnkockar, han återger detaljer och notor från några av världens mest spektakulära krogar. Gott så. Men sättet han gör det på känns kokett. Nästan som att han har något att bevisa. Men den Kallentoft vi känner från Food Noir har verkligen inget att bevisa. Jag blir inte klok på det här och förstår inte om det är formatet eller sammanhanget som gör det.

Min teori är att Food Junkie är skriven för den deckarpublik som normalt brukar köpa Kallentofts övriga böcker. Här har han skapat en produkt som ligger helt rätt i tiden med tanke på det växande matintresset, Kallentoft väver in gastronomin i sitt romanskrivande och når på så sätt en mycket större publik än vad Food Noir förmår. För den som inte tidigare läst Kallentoft vill jag därför i stället rekommendera Food Noir. Den bästa svenska matläsning som enligt mig står till buds.

Dinka - eleganta klockor 1495 kr